FB-pixel
En bukett blommor på en kista i trä

Begravning – känslor av tung förlust, av tacksamhet eller rent av både och??

17 okt, 2020

Vill du gästblogga hos oss?

Skicka gärna ett mail och berätta mer om dina ideer.

Det är den 17 oktober 2020 och jag befinner mig på ett tåg någonstans mellan Stockholm och Örebro. Utanför fönstret vilar en gråmulen dimma och stämningen både i och utanför tåget är tämligen dyster. 

Det är relativt glest mellan oss passagerare och flertalet bär ansiktsmask, denna omdiskuterade lilla bit papper/tyg, för att skydda sig själva och andra från detta års stora snackis och verklighet, Covid 19.

Dimma längs tågspår

Det slår mig att i denna vagn, med i runda slängar 10 personer, så finns helt säkert någon eller några som nyligen tvingats ta adjö av någon kär på grund av rådande pandemi eller av annan anledning för den delen.

Tåget rullar vidare och dimman likaså och jag tänker vidare på hur förskonad jag är från detta, det värsta tänkbara, att någon nära, ska ryckas ifrån en. För mig och för de flesta andra är det här med döden något skrämmande och något vi vill hålla långt ifrån oss i längsta möjliga mån. Kanske inte vår egen död men som sagt, våra näras och käras.

Jag har haft förmånen att få resa flertalet gånger i Indien. Jag har till viss del lärt känna landets kultur, tankebanor, människor och traditioner. Några gånger har jag också fått ägna mig åt jobb i detta otroligt mångfasetterade och fascinerande land, bland annat på Moder Teresa’s ”Home for dying and destitutes” i Calcutta.
Naturligtvis är någons bortgång initialt jobbig och tung även i Indien och naturligtvis sörjer man den personen. Dock övergår denna sorg relativt snart i ett firande och i, vad som närmast kan likna, en fest. Man firar den personen och tackar för att den personen har varit en del av ens liv och vice versa.

Hinduiskt kremeringsbål vid floden Gagnes

På många platser i Indien ses det inte som något underligt eller oförskämt om du stannar och närvarar vid ett kremeringsbål. För så är indisk tradition: det ska ske öppet, helst utomhus, eftersom döden är en del av livet som inte får gömmas undan.

Inom hinduisk tradition, efter att en person har avlidit, firar man på dödsdagen varje år vad som kallas ”shraad” för att minnas och hedra. Denna dag lagar man stora måltider som dels offras till gudarna, dels skänks till fattiga och dels äts av familjemedlemmarna.

När jag tänker på döden och på begravning tänker jag naturligtvis främst på sorgen och rädslan för denna. Jag tänker också på alla de praktiska delar som liksom kommer med på köpet; musik och sång till begravningen, klädsel på begravningen, blommor till begravningen, val av kista och tackkort som ska ut efter begravningen med mera, med mera.

Jag försöker dock, och hoppas också kunna göra det när döden drabbar mig, ta med mig en del av det indiska tankesättet och den indiska traditionen. Jag är smärtsamt medveten om att när döden kommer på besök kommer jag vara oerhört ledsen och nedstämd. Jag kommer vara tyngd av känslor av stor förlust men jag ska också försöka tänka att döden är en del av livet. Jag ska försöka vara tacksam för alla de fina stunder och ljusa minnen som jag fått med den person som nu fått lämna den jordiska delen av tillvaron.

Hur man sörjer är så klart något väldigt individuellt. Likaså hur man sörjer för olika personers bortgång. Alla måste får sörja på sitt sätt. Jag är glad att jag hittills är förskonad från döden och jag är noga med att poängtera att ovan skrivna rader är ett sätt för mig själv att tänka runt denna. Tycker man att detta synsätt kan hjälpa en så var så god. Om inte, full respekt för det.

Närbild på en fiol

Gällande musiken på begravning så berörde jag detta i min första bloggpost (”Varför livemusik på högtider”) som ni gärna får läsa här på sidan. Jag väljer dock att referera även i detta inlägg till DN’s artikel 2020-09-08

 

En ny forskningsstudie från Kungliga Musikhögskolan visar att musik kan hjälpa till att minnas en anhörig, eller ge de efterlevande styrka. I syfte att undersöka hur valet av musik till begravningar kan underlätta sorgebearbetningen har forskarna intervjuat deltagare i svenska kyrkans sorgegrupper. Något som överraskade professor Eva Bojner Horwitz och forskarkollegorna David Thyrén och Marianne Viper, är att sorgbearbetning kan påverkas av gemensamma musikval. Och att de efterlevande haft stor användning av musiken i en vidare mening, och inte bara som ett musikaliskt minne.

– Det är även intressant att notera att levande musik drabbar de sörjande starkare än inspelningar.

Studien visar vidare att musiken i begravningsritualen påverkar sorgebearbetningen på olika sätt. Både terapeutiskt, emotionellt och symboliskt.

– Emotioner har genom musiken kunnat aktivera känslohjärnan och förlösa starka känsloupplevelser. Det finns fler upplevelser som musiken kan fånga än vad som kan åstadkommas med ord, säger Eva Bojner Horwitz.

 

Tack för er tid, med respekt och vördnad/ 

Peder Cavallius Ekman, CEO, Högtidsportalen

Peder Cavallius Ekman

CEO & grundare av Högtidsportalen med bakgrund som utbildad sångare, musikpedagog/terapeut och music manager

Fler blogginlägg

Intervju med artisten Sofia

Intervju med artisten Sofia

Sofia En av Högtidsportalens artister Hur länge har du varit verksam som musiker?  Sedan ca 10 år tillbaka   Hur många gig om året ungefär gör du ett normalt år?  Det varierar väldigt mycket....

läs mer
Intervju med artisten Jonas

Intervju med artisten Jonas

Jonas En av Högtidsportalens artister Hur länge har du varit verksam som musiker? Efter studenten på Lilla Akademien år 2007. Hur många gig om året ungefär gör du ett normalt år? Ca 25. Berätta för...

läs mer

Kommentarer

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *